Vintern märks inte av, men det gör regnet.
– Jag kan tyvärr inte stilla oron för höga flöden, säger Mattias Larsson, räddningschef i västra Värmland.
Fastighetsägare nära Glasfjorden och jordbrukare i låglänta områden längs Byälven har anledning till viss skepsis.
– Några har redan hört av sig till oss vid räddningstjänsten eller till stadshuset i Arvika.
Kylan är inte ens på väg. Kanske om tio dagar. SMHI förväntas utfärda en klass 1-varning för höga flöden under helgen.
– Vi observerar och bedömer efter hand vilken planering som krävs och om det behövs särskilda insatser, fortsätter Mattias Larsson.
I Arvika kan vattnet nästa vecka ta sig upp till kajkanten vid Kattviken, om sjön fylls på som de senaste dygnen.
– Det har handlat om fem centimeters stigning per dygn, konstaterar Mattias Larsson.
Normalvattennivån för Glasfjorden är 45,79 meter över havet. I går var den uppe i 46.35, och högre blir den.
Kraftstationen i Jössefors är en bra indikator på det som händer och sker med vattnet, från Magnor, neråt Kölaälven samt från Brättne, sjöarna Hugn och Nysocken.
– Vi ser att vattnet stiger i Magnor och tvingas sedan i fredags morse spilla vatten bredvid maskinen här i kraftstationen, berättar Bengt Karlsson vid Fortum i Jössefors.
180 kubikmeter vatten i sekunden strömmar ner i Glafsfjorden.
Natten mot fredags föll det 25 millimeter regn i västra Värmland. Därefter tvingades Fortum lätta på luckorna.
Vid sidan av lokal tillrinning som bara kan uppskattas.
– I Jössefors får vi nog räkna med att släppa vatten förbi maskinen under några dagar. Dessbättre har vi fortfarande en bit upp till dämningsgräns i Glava.
Dammluckorna i Säffle har stått öppna sedan ifjol. Men där blir det ingen riktig fart på vattnet förrän Glafsfjorden stiger.
Det är avtappningens paradox, och knäckfrågan som alltjämt kvarstår efter den stora översvämningen 2000 när Glasfjorden steg över tre meter.