”Inne i kiosken i sta’n är det stökigt ikväll / Polisen har stannat för att skingra ett ungdomsgäng / Och från Olssons hör man D-A-D:s Sleeping my day away / Medan jag ligger sömnlös och undrar hur allting ska ordna sig.”

Ögonblicksbilder från en sommarnatt i Arvika centrum möter lyssnaren när inledningsspåret Stockholm-Oslo drar igång. Det är också namnet på den kommande skivan, Môra-Pers sjätte sedan Pär-Eric och Hasse Eriksson startade gruppen för snart 20 år sedan.

– Det passade att ta den där låten som titelspår. Den identifierar oss. Samtidigt kan nog de flesta som själva bor i en småstad känna igen sig, säger Hasse.

– Och det är väl egentligen bara meningen om Olssons brygga som avslöjar att det är Arvika som är den där stan mellan Stockholm och Oslo. Det hade lika gärna kunnat handla om Kil eller Karlstad, säger Pärra.

De enas om att låten är en kärleksförklaring till stan där de har växt upp och stannat kvar. Om än en bitterljuv sådan.

– Men en har kommit förbi den där ungdomsperioden när man bara längtade härifrån. Det skulle aldrig komma på tal nu, säger Pärra.

Då, för 15-20år sedan, drömde de om att komma ut och spela överallt och slå igenom. På andra skivan Mannen på fel plats slätade de även ut värmländskan som annars karaktäriserar gruppens musik.

– Men det kändes inte så bra, säger Pärra och får medhåll från Hasse.

– Det är klart att det finns de som har svårt att ta till sig värmländskan men det är ju vår grej. Och vi är såpass gamla nu att vi inte bryr oss längre. Det är inte så noga, vi gör det här för att det är så roligt. Får vi en spelning där vi aldrig har varit tidigare kanske vi säljer ett par skivor och så växer publiken sakta men säkert. Kanske peakar vi när vi är 60? (skratt)

Men även om Môra-Per främst spelar i Värmland så brukar de varje år hyra in sig på Ledermans teater i Stockholm för en spelning.

– Sist vi var där kom Ola Magnell och lyssnade. Efteråt sa han att han både hade skrattat och gråtit, att han blivit så tagen. Jag håller honom som en av de bästa textförfattarna vi har i Sverige så det var en härlig känsla. Vi har haft hyfsad kontakt efter det, säger Pärra.

En annan av bröderna Erikssons husgudar medverkar på den nya skivan. Utan att ha träffat honom personligen hörde de av sig till Johan Johansson, kanske mest känd från tiden i det inflytelserika punkbandet KSMB, för att höra om han ville sjunga på låten Som en sång av Kjell Höglund.

– Det känns i ens gamla själ, säger Hasse som menar att KSMB är den minsta gemensamma nämnaren bland medlemmarna i Môra-Per.

Låten är en parafras på Kjell Höglunds klassiker Man vänjer sig.

– Johan Johansson och Kjell Höglund var som ler och långhalm under 1990-talet så det känns väldigt rätt att Johan får vara med och sjunga om sin vän. Kjell har också betytt mycket för Môra-Per. Så länge han spelade var han en osannolik textförfattare och låtskrivare, säger Pärra.

Môra-Per spelade in den nya skivan i Rattsjöberg norr om Torsby där de hyrde ett hus under en vecka förra sommaren.

– Vi hade några vidunderligt fina sommarkvällar där tillsammans och den känslan satte spår i låtarna. En blå, magisk, härlig, varm, go känsla! utbrister Pärra.

En morgon vaknade Hasse tidigare än de andra och 40 minuter senare hade han skrivit låten Bättre tider. En rockig bit som nästan helt och hållet spelades in live i studion.

– Den här skivan är lite röjigare på sina ställen. Vi går inte efter några givna mallar utan tycker det är viktigt med flera nyanser på skivorna. Det får inte bli förutsägbart, säger Hasse.

Pärra har skrivit skivans avslutningsspår Joosts sång, tillägnad den nu 91-årige Säfflebon Joost Lakmaker som överlevde förintelsen. Närmare två satt han i fångenskap i Auschwitz innan befrielsen. Övriga familjemedlemmar klarade sig inte.

– Han har läst texten och är jätteglad över låten. Jag läste boken om honom och har lärt känna honom genom åren. Joost är förfärad över utvecklingen vi ser nu. Han säger att det är precis som det var i Tyskland på 1930-talet, säger Pärra.

– Det är otroligt viktigt att komma ihåg de här berättelserna. De behövs nu när man ser hur segregeringen och inkomstklyftorna ökar och folk ställs mot folk, säger Hasse.

Kanske får Joosts sång eller någon annan av låtarna på Stockholm-Oslo samma status som Môra-Pers mest kända låt De som byggde landet.

– Det är klart att man har nån önskan om att någon i framtiden ska plocka upp en låt eller två och föra arvet vidare även när vi är borta, säger Hasse.